Mindre läkemedel - kortare liv

i alla fall för lungcancerpatienter. I en nyligen publicerad studie i tidningen Thorax vilken bl a Läkemedelsvärlden rapporterar från framkommer att dubbelt så många patienter med lungcancer lever i Sverige efter 5 år jämfört med i Storbritannien.

Författarna är inte helt klara med den exakta orsaken med de skriver med typiskt brittisk understatement att "Vi kan inte utesluta att skillnaderna i behandlingsaktivitet har en betydelse". Då ska man veta att 48% av de brittiska patienterna INTE får någon anti-tumörbehandling jämfört med endast 19% i Sverige.

I tidigare studier har visats att britter har sämst tillgång till cancerläkemedel. Detta i ett land som inom hälsoekonomi länge ansetts som något av ett föregångsland med institutet NICE.

Nu har jag ingen exakt information kring hur NICE agerat avseende cancerläkemedel men man behöver inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att se ett samband mellan NICE och deras arbete och den begränsade tillgången av (dyra) cancerterapier för patienterna i Storbritannien.

Jag ser det som ett symptom på kostnadsfokus som löper amok.

Full disclosure: Arbetar med AstraZenecas onkologiportfölj.

Hårdast av de hårda, eller ett förslag till landstingen i besparingstider

Den 5 november 1960 seglade fartyget Ob från Leningrad mot Princess Astrid land på Sydpolen. Målsättningen var att bygga en forskningsstation åt dåvarande Sovjetunionen. Det lyckades man också med och den 18 februari 1961 öppnade Novolazarevskaya som stationen kom att kallas. Strax därefter föll den Antarktiska polarvintern och forskningsgruppen om 12 personer var helt isolerade från omvärlden.

Den 29 april blev den 27-årige ryske kirurgen Leonid Ivanovich Rogozov sjuk. Han blev svag och illamående. Senare noterade han också smärta i övre delen av bålen som flyttade sig till en position åt höger och nedåt. Han hade inga problem att diagnostisera akut blindtarmsinflammation. Behandlingen var dock en helt annan femma. För att inte oroa sina kollegor så försökte han dölja sitt tillstånd i det längsta. .

Den 30 april var situation akut. Han kräktes upprepade gånger och nu fanns det bara en lösning: han behövde en operation, men vem skulle utföra den? Leonid skrev i sin dagbok: En polarforskares enda medicinska erfarenhet kommer troligtvis från att ha suttit i en tandläkarstol. Leonid beslutade att han skulle operera sig själv.

Kollegorna tömde hans rum på alla prylar förutom sängen, en lampa och två bord, belyste alla ytor med ultraviolett ljus för att sterilisera rummet samt kokade sängkläder och alla instrument man skulle komma att behöva. Meteorologen och mekanikern utsågs till operationsassistenter med stationens chef som ersättare om någon av de två inte skulle klara av sin uppgift. Meteorologen skulle agera operationssköterska och vara behjälplig med instrument och annat Leonid skulle komma att behöva. Mekanikerns uppgift blev att hålla i spegeln och justera ljuset. Båda assistenterna klarade av sina uppgifter även "när han la snittet och flyttade runt sina egna tarmar så gurglade det, vilket var mycket obehagligt...".

Operationen tog 2 timmar. Två veckor senare var Leonid tillbaka i jobbet med sina ordinarie arbetsuppgifter. Den 29 maj 1962 anlöpte Ob Leningrad igen och dagen därpå var Leonid Rogozov tillbaka på sin ordinarie arbetsplats på sjukhuset. Han dog år 2000, men han åkte aldrig tillbaka till Sydpolen. Om du vill läsa hela historien finns den i BMJs julnummer från 2009. Där finns också bilder från operationen.

Apoteksreformen håller på att spåra ur

Jag har hela tiden varit en stark anhängare av att bryta upp Apoteket AB och att tillåta andra aktörer att sälja läkemedel.

När Resume rapporterade att Hemköp bröt mot reglerna för läkemedelshantering genom att ha bl a alvedon i korgar för självplock vid kassorna, dessutom under rubriken "matglada varor", sic!, trodde jag i min enfald att det var ett aprilskämt.

I lördags hade jag ett ärende till Hemköp under Åhlens vid Skanstull. Där tog jag bifogade bild. Frågan är hur Hemköp lever upp till Läkemedelsverkets föreskrifter:

På försäljningsstället ska läkemedlen förvaras inlåst eller under direkt uppsikt av personal. Med direkt uppsikt avses att någon i personalen kontinuerligt övervakar läkemedlen och kan förhindra otillbörlig åtkomst till läkemedlen eller åverkan på läkemedlen. Vidare ska läkemedlen på försäljningsstället exponeras och förvaras på ett sådant sätt att det tydligt framgår att produkterna är läkemedel.

Det står dessutom på Alvedonförpackningarna "ska förvaras utom syn- och räckhåll för barn".

Jag hoppas verkligen att detta inte är typiskt för alla som nu getts möjligheten att tillhandahålla läkemedel. Det vore sorgligt om resultatet blir en återgång till det gamla öststatssystemet bara för att några klåpare inte klarar av att följa bestämmelserna.

Den söta modellen på bilden snattar INTE Alvedon, även om det hade varit fullt möjligt då det var knök med folk i butiken. Att personalen kontinuerligt skulle ha övervakat läkemedlen är nys.

Vid samma tillfälle passade jag på att gå in på Åhlens egna nyöppnade apotek en trappa upp och där möttes man av en helt annan upplevelse.

Dumheterna fortsätter

Jag har tidigare skrivit (här) om Västra Götalandsregionens egna lilla SBU; HTA-Centrum. Nu visar det sig att dumheterna inte begränsar sig till patienterna med reumatoid artrit (alla som är förvånade räcker upp handen!).

Det senaste exemplet beskrivs av professor Lars Påhlman i veckans nummer av Dagens Medicin (endast på papper). Exemplet rör patienter med avföringsinkontinens och sk sakral nervstimulering, SNS, samt värdet av behandlingen. Enl artikeln skickas patienter till professorns klinik i Uppsala (enda stället där operationen genomförs) från hela landet UTOM från VGR. Skälet till att patienterna från VGR förvägras denna botande behandling som visat att 50 procent av patienterna slipper göra på sig, är att en HTA-analys kommit fram till att "det vetenskapliga stödet är otillräckligt och det finns behov av större randomiserade studier".

Samtidigt genomförs andra behandlingar av samma högspecialiserade art i Göteborg (exempelvis endokrina buktumörer) utan att det finns en enda randomiserad studie. Av en slump råkar det vara så att dessa operationer får VGR bra betalt för av patienternas hemlandsting...

Jag delar professorns misstanke: egentligen är det bara pengar som ligger bakom beslutet. HTA ska kanske uttydas: Hjälp Till Avfärdande (av terapier som kostar pengar...)

Återigen är jag glad att jag inte bor i västverige och är i behov av något annat än terapier som introducerades på 50-talet.

Ett förslag dagen till ära

I kväll samlas hela den svenska reklameliten, och några andra (bl a undertecknad), på Nacka Forum för att ge sig själva en välförtjänt klapp på axeln. En from förhoppning är att bytet av lokal och upplägg gör tillställningen lite mer intressant än tidigare års sömnpiller. Detta ska alltså vara gräddan av svensk kreativitet som visar upp sig. Då förväntar man sig något extra, åtminstone gjorde jag det första gången jag deltog. Döm om min förvåning då den kreativa höjden var på obefintlig! Jag blev djupt besviken och har minst sagt lågt ställda förväntningar på kvällen. Å andra sidan kan det inte bli sämre.

Efter att ha gnällt av mig angående själva arrangemanget ska det bli kul att se hur de olika juryerna har resonerat och vilka kampanjer som vinner. Igår skrev Dagens Industri (papperstidningen) att Guldägget behöver förändras. Jag kan inte annat än hålla med framförallt vad gäller kategorierna. Idag tävlar man utifrån mediakanaler (radio, film, print etc) vilket innebär att samma kampanj/idé i vissa fall är nominerad i så gott som alla tävlingsklasser. Det vore mer tilltalande att tävla i kategorier som bygger på kommunikationskategorin, dvs B2B, samhällsinformation, FMCG etc. Det skulle främja mångfalden och göra respektive kampanj och bedömningen av densamma mer intressant. Vilka bra kampanjer tas idag inte ut i så gott som alla kanaler?

Som vanligt är inga kampanjer för receptbelagda läkemedel nominerade. Alvedon, Ipren, Nicorette och möjligtvis något annat receptfritt läkemedel har belönats genom åren. Hur kommer det sig att inga kampanjer för receptbelagda läkemedel har nominerats? (om jag missat någon så tar jag gärna kommentarer/korrigeringar).

Jag tror att det finns 2 skäl till det. Det första är att de flesta reklambyråer (och kunder) som jobbar med Rx inte anser det vara mödan värt att lämna in tävlingsbidrag. Detta kan i sin tur bero på flera orsaker; dåligt självförtroende, ingen affärsnytta för byrån (dvs man tror att kunderna inte bryr sig om reklamtävlingar). Det faktum att många "hälsobyråer" inte är med i Sveriges Kommunikationsbyråer (tidigare Reklamförbundet) kanske är ett tecken på samma sak? Skäl nr 2 tror jag är att även om byråerna och kunderna lämnar in tävlingsbidrag är reklam för receptbelagda läkemedel komplicerat att förstå. Det krävs i många fall en ganska djup bakgrundsförståelse om terapiområdet, behandlingstraditioner etc som kan vara svårt att förmedla i de begränsade format som tävlingsformen medger. Detta borde dock inte vara något som ska lyckas nedslå varken byrå eller kund, utan tvärtom sporra till att göra ännu större ansträngningar för att göra sitt case begripligt. Det är ju just det som reklambyråer ska vara, och är, bra på: Att göra det komplicerade enkelt och begripligt.

Mitt ännu ofärdiga förslag är att läkemedelsbranschen i samband med ex vis Riksstämman ordnar en galamiddag där man premierar det gångna årets bästa prestationer! Den redan existerande branschfesten kan därigenom få ett vettigare syfte än att alla f d kollegor ska gå runt och jämföra sina respektive karriärer. En tidigare kollega till mig konstaterade att "aldrig går det så bra för folk som under branschkvällen!".

Exempelvis skulle man kunna premiera innovativa reklamkampanjer, nya produkter (ett svenskt Prix Galien?), nytänkande inom kliniska prövningar osv. Man skulle helt enkelt hylla allt det läkemedelsbranschen gör bra! Möjligheterna är oändliga och jag tror att det skulle kunna ge branschen en välbehövlig moralisk boost.

Om någon är intresserad av att bolla den här iden vidare hör av dig!

Now to something completely different...

I dagens SvD har mitt Alma Mater en mycket märklig annons som jag antar syftar till att locka potentiella studenter till Uppsala Universitet.

En helsida ägnar man åt att lista, i bokstavsordning, mer eller mindre bemärkta fd studenter vid nämnda lärosäte. Att minst en av de namngivna inte lyckats ta sig igenom studierna och kvittera ut en examen väljer man att förbise. Man roar sig också med att tala om vad respektive person ägnar sig åt, eller har ägnat sig åt, för verksamhet. Själva budskapet tycks vara att man kan hamna lite varstans om man pluggar i Uppsala. Hur detta särskiljer just denna ärofulla institution från alla utbildningsmöjligheter framgår inte.

Maken till pösmagad självgodhet var det länge sedan jag upplevde. Lycka till med rekryteringen, ni behöver den!