En småpåve i varje buske

Dagens Apotek skriver idag om en märklig företeelse.

I Västra Götaland görs en helt annan bedömning av den medicinska nyttan av TNF-hämmare (ex vis Humira, Enbrel och Remicade) än vad som gjorts i resten av Sverige (och världen?).

Bakgrunden är att såväl socialstyrelsen och svensk reumatologisk förening bedömer att dessa läkemedel har stort evidensvärde och rekommenderar behandlingen för patienter med RA. Så patienter som bor i exempelvis Stockholm eller Skåne har alltså ganska stora möjligheter att få dessa, för många helt livsavgörande läkemedel, men alltså inte i Västra Götaland. Skälet till detta är att i Västra Götaland, en region känd för sina enorma resurser, goda tillgång på pengar i regionens budget och benkoll på pengaflödena anser sig ha råd att hålla sig med ett eget hälsoekonomiskt råd, det sk HTA-centrum. HTA (Health Technology Assessment)-centrum ska alltså genom en sk HTA-process granska den vetenskapliga dokumentationen kring nya typer av medicinska teknologier (implantat, läkemedel, apparatur etc) innan de får användas i regionen.

Så långt låter det väl vettigt om det inte var så att DET REDAN GJORTS!

Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, TLV, Läkarsammanslutningar (i detta fall SRF, Svensk Reumatologisk Förening), SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering), utländska organisationer som ACR (American College of Rheumatology) eller EULAR (European League Against Rheumatism), Cochrane mfl gör ju redan denna typ av granskning.

Varför, varför, VARFÖR ska varje region, landsting, kommun, klinik eller annan småpåve göra en egen granskning? Räcker inte ovanstående? Vilken unik kompetens besitter personerna i VGRs HTA-Centrum? Skulle inte den kunna ställas ovanstående organisationer till godo. Där skulle man kanske till och med kunna ta betalt för den unika kunskapen.

Skulle inte den ekonomiska härdsmälta som Västra Götalandsregionen varit (är?), kunna använda sina resurser till att faktiskt behandla patienter, istället för att göra en egen överprövning av sådant som redan prövats och utvärderats på alla rimliga sätt och ur alla vinklar?

Tro nu inte att VGR är ensamma i sitt vanvett, även Örebro och Östergötland har liknande organisationer. Även i Lund finns IHE. De två sistnämnda arbetar, åtminstone delvis, på nationell nivå, vilket gör organisationen i Göteborg än mer onödig.


Full disclosure: Har uppdrag för Abbotts Humira.

Dumskallarna sammansvärjer sig

I Storbritannien har en nationell sammanslutningen för apotekare, The General Pharmaceutical Council (GPhC), beslutat att det fortsatt är i sin ordning för den enskilde apoteksanställde att vägra att lämna ut läkemedel som strider mot hans eller hennes religiösa övertygelse. Frågan aktualiserades då en kvinna i Sheffield förvägrades att få ut det preventivmedel hon förskrivits då det stred mot den apoteksanställdes religiösa övertygelse. Hon uppmanades att återkomma nästföljande dag då någon annan anställd var på plats!

Huvudsakligen handlar det tydligen om p-piller och så kallade dagen-efter-piller. Det krävs dock inte mycket fantasi för att man skulle kunna tänka sig att frågan skulle kunna aktualiseras vad gäller kapslar gjorda av bovint gelatin eller några andra ingående substanser som är förbjudna enligt något mer eller mindre obskyrt religiöst påbud.

Eller varför begränsa sig till religioner? Alla godkända läkemedel är testade på djur. Till och med på gulliga djur! Om man ogillar det (och handen på hjärtat - vem GILLAR djurförsök?), ska man då kunna hänvisa patienten till homeopati eller annan hokuspokusterapi för att den personliga etiken så påbjuder?

Eller är det så att om man i sin yrkesroll som apotekare inte klarar av att lämna ut ett godkänt och av läkare förskrivet läkemedel på grund av sin etiska övertygelse borde se sig om efter ett annat levebröd?

Ytterligare en språklig bastard!

Jag är ledsen att återkomma till ämnet märkliga namn men jag kan inte hej, hej, hejda mig.

Det senaste exemplet som upprört mig är Apotek Hjärtat, eller Apotekhjärtat som jag läser loggan. Vad fasen betyder Apotek Hjärtat? Borde det inte rimligtvis heta Apoteket Hjärtat? Eller Apotek Hjärta?

Ja, jag är lite grinig idag.

Effektmätning eller inte?

Den senaste veckan har det diskuterats huruvida Guldägget skall tillåta att tävlingsbidragen redovisar resultat av kampanjerna. Som läget är nu är det förbjudet att ens antyda att reklamen haft någon effekt!

Redan nu kan kanske den sluge inse vad jag tycker i frågan. I min värld är det självklart att man bör få/ska redovisa resultat i en reklamtävling. Reklam har ett, och endast ett syfte: att påverka mottagaren i någon i förväg bestämd riktning. Det kan vara att köpa något, att göra något annat eller börja tycka något tredje. Om man vill syssla med något annat ska man kanske inte jobba med reklam.

Allt snack om att det är svårt att mäta reklamens effekt är trams. Kan man inte mäta det har man oklara målsättningar.

Bland annat Resumés chefredaktör har på sin blogg argumenterat för att inte tillåta effektvariabler i Guldägget. Han verkar mena att om man släpper in effekt i en tävling för kreativitet så kommer tävlingen att fördummas. Oklart hur detta skulle ske.
Det allra fånigaste argumentet är dock: ...kreatörer är speciellt olämpliga att utvärdera effekt. På lång sikt är jag nämligen säker på att kreativitet lönar sig.

Är kreatörer verkligen oförmögna att tänka långsiktigt, eller att bedöma om ett resultat har uppnåtts? Det stämmer inte med min uppfattning men jag kan ju ha fel. Och apropå långsiktighet: In the long run we are all dead.

Apor och Shakespeare.

Har nu Twittrat i några månader och ännu har inget hänt. Jag känner inte mig modern, uppdaterad eller på något sätt mer upplyst än innan. Än så länge tycker jag att det är ett brus utan vare sig vett eller sans.

Naturligtvis kan det bero på mig. Jag kanske inte använder verktyget på rätt sätt. Eller så har jag inte hittat alla tekniska funktioner som skulle ha förbättrat min upplevelse.

Vid något tillfälle hörde jag en liknelse apropå oändlighet att "om man har ett oändligt antal apor som knattrar på skrivmaskin i oändlig tid, så kommer en av dom förr eller senare att skriva (av?) ett verk av Shakespeare". Twitter är väl det närmaste vi kan komma i det sammanhanget och än så länge har jag inte stött på något som är i närheten av Shakespeare. Inte ens i närheten av Camilla Läckberg...

Hur nu detta verktyg skulle kunna vara ett värdefullt marknadsföringsverktyg är fortfarande obegripligt för mig. Däremot är jag öppen för idéer och förklaringar, men tills vidare håller jag mig skeptisk.

No shit, Sherlock!?

Enligt en artikel i Ad Age (Why measurement alone will not lead to better marketing) räcker det inte med att mäta något för att det ska bli bättre!

I många företagskulturer finns uppfattningen "du kan inte förbättra det du inte kan mäta". Denna uppfattning har genomsyrat många organisationer och framförallt marknadsavdelningens, men också forskares, budget har ifrågasatts. Detta har lett fram till alltmer intrikata mätverktyg för att på något sätt försöka utvärdera de marknadsinsatser som görs. Även de mest inbitna marknadsförare brukar hävda att halva marknadsbudgeten är slöseri med pengar, det gäller bara att veta vilken hälft.

Nu har man genom att fråga 400 (fyrahundra!) CEOs, CMOs och CFOs kommit fram till att det inte räcker med att mäta, man måste GÖRA något också. Undrar om slutsatsen blivit något annat om man frågat min sedan 15 år döda hund?

För att parafrasera David Ogilvy: "Marketing departments use measurement the way a drunk uses a lamp post--for support rather than for illumination."

Social mediahysteri

I dessa dagar pratas det alltmer frenetiskt om sociala medier och "alla" ska nu visa sig moderna genom att fokusera på social media. Det gäller även inom läkemedelsindustrin även om syftet ibland är oklart. Sociala-media-predikanterna spinner naturligtvis vidare, ibland alltmer skruvat.

Ingen har dock lyckats att förklara vilken nytta sociala media ska leverera. Det bästa jag hittills hört är att man via social media kan "avlyssna marknaden". Exempelvis via Twitter. Det går säkert att hitta något där om man har gott om tid och/eller effektiva verktyg för att sålla i bruset.

Det påstås och argumenteras från många håll att det i sociala medier kommer att föras konversationer kring varumärken och i vårt fall läkemedel. Genom att monitorera, lyssna och delta i dessa konversationer kommer vi att ges nya fantastiska möjligheter att påverka vår målgrupp. Tillåt mig tvivla...

En nyligen publicerad undersökning visades att 3 av 4 INTE ser sina vänner som trovärdiga informationskällor kring varumärken eller företag.

Om man nu inte litar på de som man kallar sina vänner och känner på något sätt, hur ska man då tro på alla som finns i s k sociala media? Denna siffra har dessutom sjunkit från 45% för två år sedan...

Missförstå mig nu rätt. Social media kan säkert vara bra och jag kan mycket väl tänka mig att ta mig an ett uppdrag där sociala media finns med som EN kanal (allra helst om du som kund kommer med en stor budget), men det måste föregås av en vettig analys utifrån den önskade målbilden. Inte bara ett nervöst: "vi måste finnas i sociala media". I min värld definieras inte modernitet av om man finns på facebook eller inte.

Tänk om alla förstod detta.

Snubblade över följande observation på Ad Aged.

Som reklamköpare handlar det om ett beslut att fatta: Vill jag vara tråkig eller modig? Som alltid låter det bättre på engelska: Boring or Daring? I reklamvärlden får det konsekvensen att om du dominerar din marknad (Coca-Cola, Microsoft mfl) kan du kosta på dig att var tråkig, din försäljning rullar på ändå. Om du inte totalt dominerar din marknad måste du vara modig om du ska kunna slå dig in.

Det är väl ett enkelt beslut kan tyckas. Vem vill vara tråkig, alla vill väl vara modiga? Varför är då inte fler modiga? Speciellt inom läkemedelsbranschen härskar tråkigheten när det kommer till reklam. Vi har alla sett annonser som så desperat försöker få med alla budskap att slutresultatet blir att inget når fram. Det blir tråkigt. Det här blir tyvärr ett självspelande piano:

"Annonser är inte viktiga för oss/vi måste få med alla viktiga budskap/läkarna vill ha rationella skäl till sitt val/vi har ett globalt koncept vi måste använda...etc" (välj det skäl som passar) leder alla till att reklamen blir tråkig. Tråkig reklam påverkar ingen. Inga förändringar i uppfattningar eller försäljning kan upptäckas. Slutsatsen blir att "Det är meningslöst att annonsera, men vi gör det ändå, vi har ju en budget". Vilket leder till ännu mindre engagemang och ännu tråkigare annonser. En dödsspiral.

Detta till trots att läkare, sköterskor och alla andra som utsetts för annonser för läkemedel är människor med de önskningar, hopp och önskemål som alla människor har. Vad är det som säger att en läkare reagerar på ett speciellt sätt på en annons för exempelvis en bil (den var snygg, sexig, kraftfull etc) men när det gäller några av de viktigaste instrumenten hon/han har i sitt jobb är det bara intressant med: Effektiv, säker och få biverkningar. Kan inte ett läkemedel uppfattas som snyggt, sexigt eller kraftfullt? I tillägg till att det är effektivt och säkert? Det som krävs är att någon är lite modig. Mer om varför det inte blir så i senare inlägg. Nu är det helg.