Hårdast av de hårda, eller ett förslag till landstingen i besparingstider

Den 5 november 1960 seglade fartyget Ob från Leningrad mot Princess Astrid land på Sydpolen. Målsättningen var att bygga en forskningsstation åt dåvarande Sovjetunionen. Det lyckades man också med och den 18 februari 1961 öppnade Novolazarevskaya som stationen kom att kallas. Strax därefter föll den Antarktiska polarvintern och forskningsgruppen om 12 personer var helt isolerade från omvärlden.

Den 29 april blev den 27-årige ryske kirurgen Leonid Ivanovich Rogozov sjuk. Han blev svag och illamående. Senare noterade han också smärta i övre delen av bålen som flyttade sig till en position åt höger och nedåt. Han hade inga problem att diagnostisera akut blindtarmsinflammation. Behandlingen var dock en helt annan femma. För att inte oroa sina kollegor så försökte han dölja sitt tillstånd i det längsta. .

Den 30 april var situation akut. Han kräktes upprepade gånger och nu fanns det bara en lösning: han behövde en operation, men vem skulle utföra den? Leonid skrev i sin dagbok: En polarforskares enda medicinska erfarenhet kommer troligtvis från att ha suttit i en tandläkarstol. Leonid beslutade att han skulle operera sig själv.

Kollegorna tömde hans rum på alla prylar förutom sängen, en lampa och två bord, belyste alla ytor med ultraviolett ljus för att sterilisera rummet samt kokade sängkläder och alla instrument man skulle komma att behöva. Meteorologen och mekanikern utsågs till operationsassistenter med stationens chef som ersättare om någon av de två inte skulle klara av sin uppgift. Meteorologen skulle agera operationssköterska och vara behjälplig med instrument och annat Leonid skulle komma att behöva. Mekanikerns uppgift blev att hålla i spegeln och justera ljuset. Båda assistenterna klarade av sina uppgifter även "när han la snittet och flyttade runt sina egna tarmar så gurglade det, vilket var mycket obehagligt...".

Operationen tog 2 timmar. Två veckor senare var Leonid tillbaka i jobbet med sina ordinarie arbetsuppgifter. Den 29 maj 1962 anlöpte Ob Leningrad igen och dagen därpå var Leonid Rogozov tillbaka på sin ordinarie arbetsplats på sjukhuset. Han dog år 2000, men han åkte aldrig tillbaka till Sydpolen. Om du vill läsa hela historien finns den i BMJs julnummer från 2009. Där finns också bilder från operationen.